Bara strunt
Skriva av sig strunt:
Jag tog fram det och tog bort det, men av respekt för en vän till mig så ska det få synas. Allt för mycket pågår i svenska hem som folk inte vet om. Som ingen gör något åt ! Tänk på din allra bästa vän, mår den bra? .. ja okej du kanske har koll på det för där är du ibland.. Tänk då på dina klasskompisar.. som du träffar varje dag, Som pratar med dig. Är du helt 100 på vad som händer bakom stängda dörrar. Om det har ett gigantiskt blåmärke på ryggen eller aldrig kommer kunna få barn. Vet du om det då?! Jag tror att detta är anledning till att jag har så svårt för elak humor. Visst att det är ett skämt, Visst att folk skrattar, Visst att man vet att den andra är okej..eller inte.. Bakom stängda dörrar rivs världen åt olika håll. Lite mer vänlighet skulle inte skada. Det kan ändra någons framtid.
Det syns inte att man tänker ge upp imorgon...
Det är bara ett litet sätt att försöka förklara varför jag är borta så mycket..
Jag tror att den verkliga anledning till att det går så segt att plugga priju (som egentligen är det jag gör bra) är ämnet.. föräldrar och barn.. Det skulle även kunna vara en förklaring till varför jag itne sover .. antingen de eller så har jag blivit vampyr för jag känner även en extrem lust att bitas.. Det kom som bara över mig.. jag vet inte om det beror på att mor och syskon var och hälsade på eller den där filmen som jag såg hos Fia.. det kan lika gärna ha varit artikeln från Vk.. eller bara allt på samma gång.. men något gjorde så att jag började minnas.. Jag vet att de flesta fått höra någon gång att jag är ett "sånt dära barn" mest pga Lina Svensson eller bara allmänt varför jag inte bor hos mina föräldrar..jag vet juh som om det, men det har aldrig stört mig.. tror inte det har stört någon annan utom möjligen Fia..Jag har aldrig haft några som helst problem att prata om det, mest därför att jag inte minns.. helt enkelt en svart lucka från det att jag föddes tills jag var typ..hrm.. 12? 13? .. något sånt.. visst minns jag saker.. men bara bra saker.. saker som jag inte vet om jag minns eller om det helt enkelt är drömmar som jag helst vill ska vara verkliga.. och mest bara sådant folk har berättat .. Jag vet inte varför det kommer tillbaka nu eller om det ens är verkliga minnen som kommer tillbaka.. men om jag är lite frånvarande så förstår ni nog varför.. jag vill prata om det men vet som inte hur.. vet inte ens riktigt ifall jag borde publicera det här.. för ett "sånt dära barn" faller inom vissa fördommar.. och jag vill itne vara så, jag vill inte hamna i de där "oj det är så synd om henne så säg inget dumt" statusen. Jag skulle inte klara av att folk tippade på tå bara för att inte råka stöta till den där flickan som inte kan vara som hon borde..Det är som rubriken säger, bara strunt. Det var länge sedan och formar inte den jag är idag. Det är för mig inte ens samma person,men jag vill inte att alla dom som jag bryr mig om som antagligen kommer läsa det här ska känna sig träffade ifall jag skulle försvinna ett litet tag.. jag gör som så.. försvinner i mig själv.. typ sitter och stirrar in i väggen som den grönsak jag är x) och det är väll det jag vill förklara.. utan att ni ska behöva känna något ansvar eller extra tyngd, för det är lungt. På riktigt. Det är som minst 10 år sedan. Det är juh ingen fara nu. Det är bara hjärnan som är ganska mäktig och jag som har ett konstigt sätt att hantera det.
Jag tog fram det och tog bort det, men av respekt för en vän till mig så ska det få synas. Allt för mycket pågår i svenska hem som folk inte vet om. Som ingen gör något åt ! Tänk på din allra bästa vän, mår den bra? .. ja okej du kanske har koll på det för där är du ibland.. Tänk då på dina klasskompisar.. som du träffar varje dag, Som pratar med dig. Är du helt 100 på vad som händer bakom stängda dörrar. Om det har ett gigantiskt blåmärke på ryggen eller aldrig kommer kunna få barn. Vet du om det då?! Jag tror att detta är anledning till att jag har så svårt för elak humor. Visst att det är ett skämt, Visst att folk skrattar, Visst att man vet att den andra är okej..eller inte.. Bakom stängda dörrar rivs världen åt olika håll. Lite mer vänlighet skulle inte skada. Det kan ändra någons framtid.
Det syns inte att man tänker ge upp imorgon...Det är bara ett litet sätt att försöka förklara varför jag är borta så mycket..
Jag tror att den verkliga anledning till att det går så segt att plugga priju (som egentligen är det jag gör bra) är ämnet.. föräldrar och barn.. Det skulle även kunna vara en förklaring till varför jag itne sover .. antingen de eller så har jag blivit vampyr för jag känner även en extrem lust att bitas.. Det kom som bara över mig.. jag vet inte om det beror på att mor och syskon var och hälsade på eller den där filmen som jag såg hos Fia.. det kan lika gärna ha varit artikeln från Vk.. eller bara allt på samma gång.. men något gjorde så att jag började minnas.. Jag vet att de flesta fått höra någon gång att jag är ett "sånt dära barn" mest pga Lina Svensson eller bara allmänt varför jag inte bor hos mina föräldrar..jag vet juh som om det, men det har aldrig stört mig.. tror inte det har stört någon annan utom möjligen Fia..Jag har aldrig haft några som helst problem att prata om det, mest därför att jag inte minns.. helt enkelt en svart lucka från det att jag föddes tills jag var typ..hrm.. 12? 13? .. något sånt.. visst minns jag saker.. men bara bra saker.. saker som jag inte vet om jag minns eller om det helt enkelt är drömmar som jag helst vill ska vara verkliga.. och mest bara sådant folk har berättat .. Jag vet inte varför det kommer tillbaka nu eller om det ens är verkliga minnen som kommer tillbaka.. men om jag är lite frånvarande så förstår ni nog varför.. jag vill prata om det men vet som inte hur.. vet inte ens riktigt ifall jag borde publicera det här.. för ett "sånt dära barn" faller inom vissa fördommar.. och jag vill itne vara så, jag vill inte hamna i de där "oj det är så synd om henne så säg inget dumt" statusen. Jag skulle inte klara av att folk tippade på tå bara för att inte råka stöta till den där flickan som inte kan vara som hon borde..Det är som rubriken säger, bara strunt. Det var länge sedan och formar inte den jag är idag. Det är för mig inte ens samma person,men jag vill inte att alla dom som jag bryr mig om som antagligen kommer läsa det här ska känna sig träffade ifall jag skulle försvinna ett litet tag.. jag gör som så.. försvinner i mig själv.. typ sitter och stirrar in i väggen som den grönsak jag är x) och det är väll det jag vill förklara.. utan att ni ska behöva känna något ansvar eller extra tyngd, för det är lungt. På riktigt. Det är som minst 10 år sedan. Det är juh ingen fara nu. Det är bara hjärnan som är ganska mäktig och jag som har ett konstigt sätt att hantera det.
Kommentarer
Trackback
